För två och ett halvt tusen år sen.
I det gamla Grekland.
Såg Heraklitos något.

Att världen inte bara är en hög händelser.
Inte bara oväsen. Inte bara ryck.
Det fanns en ordning i stöket.
Han kallade det Logos.
Inte som en livsstilsfloskel för folk som vill känna sig djupa efter ett glas vin.
Mer en förklaringsmodell bortom vidskepelse och byaskvaller.

Sen kom Sokrates.
Och gjorde något svindrygt.
Han började fråga vad folk menade.
Varför de menade det.
Och om de kunde tänka sig att de hade fel.

Folk behöver inte vräka ur sig första bästa impuls och agera som om det vore rimligt.

Platon tog det vidare.
Sen Aristoteles.
Tänkandet stramades upp.
Blev mer ordnat.
Mer system.
Mer logik.

Och det fortsatte.

Kopernikus och Newtons gav mänskligheten en välförtjänt handrygg.

Sen kom Kant, torr som en tysk vintervind, och lärde oss vad vi faktiskt kan veta. Och vad vi inte kan veta.

Två och ett halvt tusen år av förädlat resonemang.
Sekel efter jävla sekel.
Observationer.
Mätningar.
Metoder.
Planering.

Ändå står vi här.

Norra Sverige.
Fyrtiofyra kommuner med planmonopol.
Fyra regioner med utvecklingsansvar.
Under en stat och en överstat.

Och en ledare av den fria världen som föredrar alternativa fakta.
Vräker ur sig första bästa impuls.
Agerar som om det vore rimligt.
Otåligt väntar han på nobelkommitténs samtal.
Tiden fördrivs med sanktioner, tullar och krig.

Vid sundet bor en terrorregim.
Orädd och envist biter den ifrån.
Koranen som trygghetsförsäkring.
Martyrskap som pensionssystem.
Oskulder som bonusutdelning.

Och priset vid pump ligger på 18,59 kr/litern.