Vi har utvecklat en modell för platsutveckling utifrån två kanadicker som ritade upp spelplanen för hur vi förstår regional utveckling i så kallade periferier. 

♔William Mackintosh: optimisten med tro på platsens förmåga att bygga lokal kapacitet. 

♚Harold Innis: pessimisten som såg hur resurser sögs ut pga externt beroende. 

Men för enkelhetens skull, och för att det låter bättre i diagram, kallar vi dem Mack (Mackintosh) och Sack (Innis). Modellens teoretiska bakgrund innebär också att den utgår från perifera förhållanden. Den är alltså inte ett urbant analysspråk som försöker anpassas i efterhand, utan vilar helt och hållet på Mackintosh och Innis utvecklingslogik för råvaruberoende, marginaliserade periferins villkor. En ansats som inte bara är ovanligt, utan också nödvändig för att analysera periferier utifrån deras egna förutsättningar. 

Mack eller Sack-modellen söker svar på två grundläggande frågor med bäring på platsers utveckling. För det första: vilka strukturella förutsättningar finns på platsen? Här handlar det om hur mycket av värdekedjan som faktiskt stannar kvar lokalt, i form av kontroll, kunskap, diversitet och ägande. För det andra: vilken riktning rör sig platsen i? Växer beroendet av externa aktörer eller stärks den lokala förmågan att forma sin egen framtid?

Modellens uppbyggnad

1. Teori – en fast ram: Mack står för kapacitet, Innis för beroende.

2. Ramverk – som omformulerar teori till praktik.

3. Metod – där relevanta indikatorer väljs, normaliseras och index byggs.

4. Analys – där platser jämförs relativt mot varandra.

5. Tillämpning – där modellen omsätts i strategiskt arbete.

Modellen jobbar alltså med indikatorer, vilket kan vara allt från utbildningsnivå till ägarstruktur och branschdiversitet, där högt/lågt värde svarar upp mot den teoretiska Mack/Sack-logiken. Mack/Sack-indikatorer mäts i två index: ett för position (aktuell struktur) och ett för riktning (strukturell trend). 

Resultatet är en placering i ett relativt fält, i jämförelse med andra geografier: andra kommuner, regioner eller delsystem med jämförbara strukturella villkor. Det är alltså inte en modell för att jämföra Västerbotten med Västsachsen eller Piteå med Paris, utan för att jämföra Piteå med andra Piteå-liknande geografier. 

Alltså..

Mack eller Sack-modellen presenterar ingen absolut sanning och det är inte en metod för att optimera tillväxt eller ett verktyg för att skriva glada pressmeddelanden. 

Det är mer ett språk och ett sätt att börja prata om det som händer innan saker händer eller inte händer alls. Och vad betyder det i praktiken? Det betyder att modellen hjälper oss prata om vilka system som bär på kapacitet och vilka som långsamt töms på den genom att:

⇨   Synliggöra strukturer – utvecklingsförutsättningar som sällan ryms i nyckeltalen

⇨   Mäta riktning och trend – snarare än hastighet eller volym.

⇨   Utgår från byn – istället för Bryssel

För en mer ingående modellbeskrivning, se PDF:en här intill.