En rapporten som frågar sig vilka platser som faktiskt har vad som krävs för att göra anspråk på att vara ”speciell” inom den skogliga bioekonomin.
Spoiler: det är inte alla! Och när alla ändå försöker blir resultatet snarare en oavsiktlig och oönskad konkurrens om kompetens.
Metod: skogsekonomins värdekedja gås igenom med vardagslogik och viss systemförståelse, där aktörer kartläggs, teorier namedroppas och styrkekluster ställs mot överlappningar.
Jo, det förekommer spekulationer och någon enstaka bonngissning. Men då av den sort man rakryggat kan stå för, med fötterna i myllan. Inte helt skottsäkert, men tillräckligt grundat i verkligheten för att klassas som kvalificerat bonnförnuft.
Länk till rapporten har du här intill.
Lämna ett svar