Sveriges fyra norra län har liknande strukturer och utvecklingsförutsättningar. Åtminstone betraktat utifrån och i jämförelse med merparten av Europas övriga regioner. En plats långt bort i utkanten av EU med 17 % av sysselsättningen i råvarusektorn.

De påminner om en syskonskara: samma uppväxtförhållanden, alla valde praktiska utbildningar, har snarlika profiler och likartade möjligheter.

Avsaknaden av funktionell uppkoppling mot större marknad + ekonomiskt beroende av naturresurser innebär en strukturell avvikelse förknippad med periferier.

Norra Sveriges strukturella utmaningar må vara likartade i förhållande till centrum. Men hur ser de strukturella förutsättningarna ut om norra Sveriges fyra norra län betraktas i förhållande till varandra?

Det frågar sig Norrverket genom att testa Mack eller Sack-modellen i en pilotstudie där Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten konfronterades med den oförskämda frågan:

– Är du Mack eller Sack?

Det är en fråga som inte bryr sig om slogans, positiv platsmarknadsföring eller orimligt optimistiska befolkningsmål.

Det är en fråga som kliver rakt in i det regionalpolitiska vardagsrummet, utan att ta av sig skorna, och undrar vem som egentligen styr den regionala utvecklingen.

Metoden är en indexbaserad analys som rangordnar länen utifrån individuella värden på mellan 0-100, där ett högt värde (>50) tolkas som kapacitet och är Mack, medan ett lågt värde (<50) är beroendestrukturer och Sack.

Resultat förmänskligas i linje med inledande syskonresonemanget.

Jämtland – drömmaren

Minstingen som inte tycks växa ikapp. Maxat CSN utan att plocka ut någon examen. Har ofta en idé på gång, men bor fortfarande hemma och använder kontantkort. Det är Jämtland. Strukturvärde: noll. Rakt upp och ner. Ingen industriell ryggrad, nästan inget kapital, och med en FoU-nivå som är lägst i hela riket.

Men ändå… ett riktvärde på 52.
En rejäl strukturförändring, men inte mot ökat kapacitetsbyggande. Det är inte logiskt, det är typiskt sladdisar.

Västernorrland – en late bloomer

Västernorrland var länge den där osynliga mellansyster som lätt glömdes bort. Men någonting har hänt. FoU har ökat. Med 114 procent!

Pang ba rakt mot stärkt kapacitetsbyggande. Oväntat, får man ändå säga. En late bloomer som börjat tro på sig själv, utan att drabbas av självupptagen Skellefteå-hybris.

Västerbotten – överpresteraren som tappat gnistan

Strukturvärdet? – Överlägset bäst, som vanligt. Cool, trendmedveten, hållbar, snäll-tuff, kreativ. Västerbotten är Fricky.

Men riktningen?
24 är lägre än Jämtland, som i princip är död. Fricky har har förlorat skaparglädjen. Eller blivit fet och gammal? Västerbotten är ett Excel-ark med god självkänsla, men låg puls.

Norrbotten – gymbrorsan med extern PT

Fast i träningsberoende, med ett kostschema någon annan har skrivit och en PT som kopplar upp sig från Stockholm. Visst, han ser stark ut och har många följare. Regionalt BNP imponerar. FoU-nivåerna är höga. Investeringar regnar som energidrycker i en padelhall.

Men den faktiska styrkan? – Extern.
Det gröna, det hållbara, det framtidsinriktade, visst, det sker här, men bestäms från annan plats, för någon annans behov. Norrbotten är som en ascool cybertruck, som fjärrstyrs från Zürich.

Vad erbjuder modellen?

Ett nytt och kompletterande perspektiv på lokal/regional utveckling. Nya glasögon som ser de bakomliggande strukturerna, snarare än nyckeltalen.

Den mäter inte själva utvecklingen, utan det som möjliggör eller begränsar den.

Mervärde?

En mer träffsäker bedömningsgrund, I guess.